Dualitet-Enhet
trueu

Från DUalitet till ENHET


 

Vi är alla skapare

 

Oavsett vår medvetenhet av oss själva som skapare är vi det.

Vår tro på oss själva som offer för våra omständigheter och liv vi lever har skapat enormt mycket lidande.

Dualitet handlar egentligen om vår tro på oss själva som avskurna från Gud och vår egen gudomlighet. 

Dualitet handlar om att se Gud som någonting utanför/över oss själva som styr över våra liv med ett

bedömande av oss som värdiga eller ej, goda/onda, bra eller dåliga.

När vi lever i enhet lever vi i enhet/förenlighet med Gud.

Vi förstår att det inte ligger en bedömning i någonting av det vi skapar. 

Lärdomen i att vara skapare ligger i att lära oss av att vara skapare.

Att skapa det vi vill ha istället för att skapa det vi inte vill ha.

Att välja att skapa det som är bra för alla, för helheten.

I dualismen har vi en tro på att vår hälsa och våra liv ligger i händerna på andra.

Att andra har mer makt över våra liv än vad vi själva har. Att andra har mer rättigheter än vad vi själva har.

En aspekt av detta är att vi ser oss själva som offer och har gett ifrån oss vår makt till andra.

Den andra aspekten är att vi anser oss ha mer rättigheter än andra och anser oss vara mer värda än andra.

Detta kallas offer/förövare medvetande och vi har länge levt utifrån denna föreställning och tro.


Ur Gudomligt perspektiv finns inget dömande av varken det ena eller andra som bättre eller sämre.

Det finns ingen Gud som dömer det vi gör.

Det enda sättet för oss att förstå detta är genom erfarenheter av hur det är att leva som både offer och förövare.

Vi förknippar förövare med ondhet och offer med godhet, men ur gudomlig synvinkel döms eller bedöms inget som ont eller gott. Att leva i enhet handlar om att varken se sig som förmer eller som förmindre än någon annan.

Det handlar om att se alla som sina jämlikar och att inte ha en agenda för sitt eget bästa utan för allas.

Det handlar om förståelsen och insikten i att vi är en del av något större än oss själva som individer.

Om att allt hänger ihop och att alla och allt behövs för att bilda en enhet.

Det handlar om förståelsen om att vi i vår jordliga fysiska form är en del av jorden och för att leva här behöver vi det den

ger och att vi då behöver ta väl hand om den precis som vi behöver göra med oss själva.

Att det vi ger vår jord och gör med vår jord ger vi och gör mot oss själva. 


Det handlar om att lära oss älska oss själva villkorslöst,

för när vi gör det uppskattar vi och är tacksamma för livet och på samma gång allt annat som lever.

Det handlar om att respektera sig själv och på samma gång andra oavsett livsform.

Att förstå att allt liv är lika viktigt oavsett storlek och oavsett form. Oavsett om det har ögon, ben, armar, vingar eller fenor. Oavsett om det inte har något av detta utan bara är liv av något slag, såsom växter och träd.

Det handlar om förståelsen om att vi är vattnet, luften och jorden vi lever på och utan detta är vi ingenting och kan inte leva.

Det handlar om förståelsen om att det maskulina och feminina alltid behöver vara i balans för utan denna balans kan inget liv skapas - att leva i samhörighet med Universums lagar om enhet och balans.

och försåelsen om arr utan denna balans skapar vi vår egen undergång.

Det handlar om förståelsen om vad det maskulina och feminina representerar ur gudomlig synvinkel.

Inte den vi lärt oss av patriarkatet och de köns roller vi förknippar detta med.

Det handlar om balansen mellan dessa två polariter.

Det handlar om att inte lägga en bedöming på något eller jämföra sig med något som bättre eller sämre.

Så länge vi lägger en bedömning på saker är vi i dualism.


Så länge vi ser oss som offer kommer vi oundvikligen att lägga en bedömning på oss själva som förmindre och våra förövare som förmer och se på oss själva hjälplösa och maktlösa.

Så länge vi ser oss som hjälplösa och maktlösa kommer också vi attrahera till oss det motsatta. 

Inte för att Gud straffar oss utan för att vi ska lära oss att vi inte är maktlösa mer än i vår föreställning om detta.

Den inställning vi har till oss själva är det som styr hur vår omgivning ser ut.

Det är endast en illusion att någon har makt över oss.

OM någon behöver någon annan för att skapa en maktposition så kan man fråga sig.

Vem har makten egentligen?

Det handlar då om att behöva livnära sig på någon annans energi. Någon annans arbetskraft.

Någon annans kropp. Någon annans tid. Någon annans styrka man inte själv tror sig ha tillgång till.

Makthavare finns så länge vi ger makten åt dom att ha makt över oss.

Den dagen vi ändrar inställning om oss själva att vara underlägsna kommer allt förändras.

Ur dualistisk synvinkel har vi trott att vi måste se OSS som förmer/överlägsna för att ha makt.

Ur enhets och gudomligt perspektiv behöver vi inte kämpa om maktpositioner.

Vi behöver inte väga vår egen maktposition med någon annas.

Alltså vi behöver inte ta makten ifrån någon annan för att vara maktfulla.


 

Att byta perspektiv

 

 

Dualismen handlar om att vi tror att vi är det andra säger att vi är.

Vi skapar vår självbild om oss själva av en reflektion utanför oss själva istället för att skapa den inifrån oss själva.

På detta sätt börjar vi göra en bedömning av vårt egenvärde tolkat utifrån andras uppfattning av hur de upplever oss i förhållande till deras egna behov. 

Vi förstår inte att vi är de vi är oavsett vad andra tycker eller tänker om oss. 

I enhet inser vi att vår omgivning är en reflektion av vårt eget inre och hur vi betraktar oss själva och anser

oss själva vara värdiga att bemötas.

Detta ligger djupt lagrat i vårt undermedvetna utifrån tidigare upplevelser och liv vi levt och vi är oftast inte medvetna om det men när vi börjar bli det kan vi se mönster i våra liv som upprepar sig om och om igen.

Ur dualistisk synvinkel tror vi att för att kunna förändra vår livssituation behöver vi förändra vår omgivning.

Ur enhets perspektiv inser vi att allt vi behöver förändra är vår egen inställning till oss själva.

Först då förändras vår omgivning.

Vi behöver inte göra någonting annat än så.

Vi lägger enormt mycket energi på att hela tiden lägga skuld på vår omgivning för vårt eget

mående och hur vår livssituation ser ut.

Vi kan tro att vi behöver förändra hela världen för att kunna vara lyckliga,

men det enda vi behöver förändra är vår inställning och attityd till oss själva. 

När vi gör det kommer vi uppleva världen som helt annorlunda och andra kommer att uppleva oss som annorlunda.

Vi kan förändra världen bara genom att förändra vårt perspektiv.

 

 

Vår hälsa ligger i händerna på andra

 

När vi lever i dualitet ser vi på våra fysiska kroppar som något vi blivit tilldelade.

Vi förstår inte att våra kroppar är vår egen skapelse och en boning för vår själ under vårt jordeliv.

Vi kan inte förstå att våra tankar och känslor har något att göra med hur våra fysiska kroppar mår.

Det enda som egentligen skapar sjukdomar i oss är vår oförmåga till att tro på möjligheten att kunna läka oss själva.

Vi vill inte ta ansvar eller kommandot själva för vårt mående. 

 Vi tror att någonting utanför oss själva ska kunna läka vårt inre.  

Om vi har tankar vi inte tycker om tar vi en tablett för att döva dessa.

Om vi har känslor vi inte tycker om tar vi en tablett för att inte känna det vi känner.

Vi försöker fly från vårt eget inre istället för att möta det.

Detta är oerhört destruktivt för vår själ som vill visa oss något som behöver läkas inifrån oss själva och

hjälpa oss utvecklas som själar i mänsklig form.

Genom att istället ge det vår uppmärksamhet och förståelse för vad det vill säga oss kan vi ge det den kärlek och medkänsla det behöver för att vi ska kunna bli fria från det som skapar lidande inom oss. '

Vi har fått gåvan av att känna. Känna både välbehag och obehag.

Gåvan i att känna obehag ligger i att vi ska förstå att vi är fel ute.

Att vi väljer något som sviker oss själva.

Som inte ärar oss.

Som inte är kärleksfullt och i förenlighet med vår själs önskan och Universums på samma gång. (Kalla det Gud eller vad du vill)

 

Vår tro på vår egen läkning är avgörande för vår hälsa

 

I konceptet av oss själva som skapare och på samma gång våra egna healers har vi förmåga till både läkning och sjukdom.

Det är vår tro som avgör vilket som är vilket. 

Det första steget är att inse att ingenting oorganiskt kan läka oss.

Ingenting som vi inte har naturligt i våra kroppar kan orimligtvis läka oss.

Det är en omöjlighet eftersom våra kroppar inte endast är organiska i sin fysiska form men dessutom styrs energimässigt av våra emotioner och tankar för att fungera och existera.

Att lägga vår tilit till att kemiska preparat är lösningen på våra "problem" är ödestigert för oss.

Många lämnar till slut föreställningen om detta när de inser att de inte blir hjälpta.

Det enda som händer är att vi blir avtrubbade och att det dämpar symptomen.

Vårt energisystem hämmas och vårt energiflöde förminskas.

Det är ödestigert på det sätt att det på samma gång betyder att vi förlorar kontakten med vår själ och egen

makt över våra liv och vårt mående. Vi litar mer på piller än oss själva. 

Nästa steg är att många väljer är alternativa behandlingsformer, men även där ger vi vår tillit till vår läkning åt att

andra har lösningen åt oss. Något yttre, utanför oss själva. Någon teknik. Någon kur.

INGEN! behandlingsform oavsett teknik kan hjälpa oss.

 Det är vår tro på den som gör det.

 INGEN annan kan hela oss än vi själva.

Det är vårt tro på att andra kan som gör det.

Vår tro är det enda som kan läka oss.

När vår tro ligger i att andra kan läka oss hjälper detta i stunden.

Själva roten till problemet ligger kvar under ytan.

Ingen kan läka detta utan vi själva.

Andra kan hjälpa oss att förstå vad själva orsaken ligger i våra problem men de kan inte ta bort problemen åt oss.

Det är som att klippa bort ett ogräs. Det kommer alltid att växa upp igen så länge roten finns kvar.

Problemen vi har kommer att återkomma eftersom vi tror att vi behöver någon annan för att bli kvitt dom.

Vi tror någon annan har lösningen på de "problem" vi själva skapat.

Vi blir beroende av våra behandlare istället för läkemedel. 

Detta är det mest skrämmande många kan tänka sig. Att själva vara de som har makten över sina egna liv.

Vi vill gärna slippa det ansvaret och lägga det på andra.

Detta har varit ett mänskligt problem under årtusenden och de som har försökt förklara detta har blivit dömda på alla tänkbara sätt genom tiderna. Jesus blev hängd på sitt kors. Kvinnor har blivit brända på bålar.

Även idag skapar detta oerhört mycket upprörande känslor hos människor.

Människor vill inte höra att dom själva är ansvariga för sin egen hälsa. 

Det ironiska i detta är ju att vi själva har makten över våra liv men att vi hellre väljer att andra har det.

Vi ger Gud skulden för det eller andra, men inser inte att vi själva är en aspekt av Gud.  

 

Mia Engevik trueu.nu

Senaste inläggen


JAG ÄR

En invokations meditation för att få dig minnas ditt Sanna Jag


Why Healers don´t heal you

and many healers have the biggest ego


Vi är här för att minnas vilka vi är

Lyssna på senaste vlogginlägget


What do you Believe?

Our beliefs create our reality


To Love ourselves are crucial

Not just for our own survival but for the whole planet


Kontakt

 

Email: miaengevik@trueu.nu

Phone : 073 61 51 074


Facebook

 

Mia Engevik